17

Hej fina. Nu kommer en liten början på inlägget jag nog aldrig kommer bli klar, eller nöjd med. Det är svårt att berätta hur det var, svårt att få fram hur det exakt var istället för hur jag tror eller tycker att det skulle varit. En liten början, 2 månader. Fortsättning kommer nog inte, för egentligen har nog varje viktigt datum en egen historia som är värt ett eget inlägg. Tänk att jag skrivit inlägget då jag fyllde år, 11 mars, vilket faktiskt är nästan en månad sen.

Idag fyller jag år.
18 år.
17 är över, och det är dags att sammanfatta året, det jag kallar guldåret. För 17 var allt jag trodde det skulle vara och lite till. Det var magiskt. Kanske är det för tidigt att säga, men jag kommer inte komma ihåg allt om 5 år. Det har iallafall vart fint. Fint med allt det fula, det trassliga fint med pussarna och fåglarna. Konserter blir förevigade i siffror. Håll pilen över bilderna så finns en förklaring, på bilder som är lånade finns länk om du klickar också.

Månaderna rullade förbi, men här kommer den första:

17,1 (11- mars/10 april)

10 dagar efter min födelsedag bar jag och Matilda av till Örebro.
21-03-2008 Kent

Familjen var förband, jag fick upp ögonen för dom, och för den svingande micken i luften. 
Konserten var bra, som vanligt och även som vanligt blev allt svart på slutet och jag satt mot väggen till 747. Vi plingade med fingret i takt med tonerna. Jag har ett vagt minne av att jag sa  förlåt så ofta jag kunde till Matilda och allt var över så fort. Jag fick iallafall min Kevlarsjäl den här kvällen, och inte nog med det, den var låt nummer 17.
Det var en bra start var det på året.
Efteråt gick vi till McDonalds och åt kvällsmat.

Vi bodde på Vandrarhem, i ett rum med två smala sängar på 10 kvm. Rummet blev stökigt så fort vi kom dit. Matilda hade med sig sprit som blandades med päronMER. Det smakade parfym och inte så mycket mer.

Önskar att jag fortfarande hade kraft till att orka göra upptåg som det här. Och tid och pengar. Det förgyller vardagen något enormt.

 

Matilda hade silverskor som ropade dansdansdans. Jag var avundsjuk på dom, mina skor var långt ifrån glittrande.

 

Anders Göthberg tog livet av sig den 30 mars, och inte visste jag att sagan som kanske redan var slut, skulle ta slut helt. Att jag nu ett år senare snart sitter med en bok om Broder Daniel, och en magnifik konsertupplevelse rikare. Det kan sammanfattas:
Broder Daniel forever om man vill, eller bara

Matilda fyllde även 17 år den 10 April, och här tar först månaden 17,1 slut.

17,2 (11- april/10 maj)

 

Det var 2008-04-19 Håkan Hellström

Håkan och hela bandet var fint, särskillt Finn i sina röda byxor med hängslen. Den här konserten har satt sig i hjärtat.  På konserten kunde Jag, Anna och Matilda äntligen sjunga helt sant och helhjärtat med i Vi två, 17 år.
Ni är så fina.
Det var även här jag pratade med Emelie första gången. Kommer ihåg hur jag satt på räcket och vinkade tappert till tjejen mycket längre fram än oss med grå mössa. Inte visste jag då att jag fortfarande skulle vara vän med henne. Minnen av aprilhimmlen, som Håkan dedikerade till Anders blev min 17 års låt. Den har etsat sig fast lite på ett hörn av hjärtat.

Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid…
Men då slösar vi bort våra liv
(jag tänker alltid på dig i april)

Allt mitt kärleksliv kan lite smått sammanfattas med den här låten. Åh så fin den är. Mest gick jag och väntade på kärleken, sökte kanske lite förtvivlat. Inte visste jag vad som skulle komma senare. Så, kärlekslivet här kan man väl säga är mest en längtan efter att vara kär. Längtan efter att hitta någon, efter att inte vara så ensam. Och när jag väl hittade någon, eller ja, fick någon som hittade mig, var han nog egentligen inte kär i mig.
Fast tiden kan ju inte bara gå och fördrivas på kärleksdrömmar och hjärtsnurr, så det blir att man fyller upp tiden med vänner och musik.
Små ljusglimtar.

2008-04-20 Våren var nu här, och jag hade en käck grön jacka på mig. Solen lyste, blommorna blommade och jag var ute och gick mycket. Det skulle vara minst en timme varje dag, i jämn takt. Jag var hård mot mig själv, men det blev några kilon ner den våren. Dagboken från då är inte en dagbok, det är snarare en sifferbok.

2008-04-31 var det Valborg.
Första valborgen jag riktigt gjorde något. Jag var med Anna och Emelie. På kvällen var vi hos Anna, och dit kom Emelies kompis med kompis. Andie och  X som jag inte vet vad han hette.  X var lite skrämmande och hans armar var sönderskurna och när han lärde mig handskaningen white man, black man batman for min hand över hans ärr. Jag drog hastigt bort handen, och han såg nog min rädda blick.
Just då var jag ganska äcklad.

Den 10 maj var vi lite folk som var vid hagviken, grillade och hade det mysigt. Grillade marshmallows och jag var nog mest orolig över att gräset runtomkring skulle brinna och starta en skogsbrand.
(Jag tände upp
en eld för dig,
och nu
brinner hela skogen)
Josephine och Adina badade, helt galet tyckte jag. Brasan var fin, och det kändes nästan som sommar.