Pianomusik på kvällen är skönt för öronen. För jag hör inte dig du hör inte mig du hör inte av dig Nu i Februari lägger man sin hopp och tro, all sin kärlek till solen. Man kanske kallar den vårsol, även om man vet att det är vinter och alldeles för kallt, men jag hoppas. Jag kallar den vårsol. (Eller vår sol, din och min jag sa nog någongång att den lyste för oss) Vårsol, den som värmer lite när man står i lä, mot en vägg eller kanske vid porten där du nästan gav mig en puss. Vårsol, försvinner så fort. Min sol är som vårsolen, du värmer bara när du är synlig försvinner för fort nu är du inte här och jag fryser ihjäl Och jag vet att det är lika kallt hos dig släpp in mig
Brother get in
URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://urbalans.wordpress.com/2009/02/28/rubber-get-in/trackback/
Vackert pianospel :*
åh, vad fint du skriver elin! <3